Feber igen ...

Sitter nu på min uteplats i solen och tänker tillbaka på de senaste dygnen! Vilka två dagar det har varit! 

I torsdags morse när vi vaknade hade Stella feber, Igen! Men det var bara att stoppa i henne alvedon och hoppas att det inte skulle bli för jobbigt för henne under flygresan. Men det blev det! Stackars liten hade 39,7 grader när planet lyfte och hon var jätteförkyld. Alla vi vet hur ont det kan göra i öronen när man är förkyld och flyger och det måste det även ha gjort på Stella, för hon skrek nått förfärligt! Hon var helt hysterisk. Jag blev faktiskt lite rädd för det var nästan att hon fick svårt att andas. 

När vi väl hade fått henne lugn så låg hon vid mitt bröst och ammade och somnade i den positionen. En skön position för henne och lite mindre skön för mig. Tänk er en trång flygplansstol med inte så mycket utrymme för benen och en bebis i famnen. Jag hade ont! Och har det fortfarande! Men vad gör man inte? 

Jag tackade Gud när planet stod på marken! Däremot var Stella helt tagen av resan och nästan att man inte kunde få kontakt med henne så vi tog faktiskt taxin till Karolinska det första vi gjorde. 

Väl där fick vi vänta ca: 2 timmar innan vi fick träffa doktorn! Segt. Men tillslut så fick vi diagnosen: Halsfluss! Och Stella fick antibiotika för detta. Inte konstigt att hon har gråtit och varit gnällig. Det har gjort jätteont. Och jag fick också förklarat för mig att halsmandlarna och öronkanalerna är bredvid varandra så det gör oftast ont i öronen vid halsfluss. Plus att man får huvudvärk och magont! 

När vi kom hem till lägenheten trillade jag i en hög. Som tur vad så var Kalle lite piggare! Det tar på krafterna att ha varit vaken sen 06.30 torsdag morgon och första gången jag blundade var kl: 16.00 fredag. Tänk att jag har ammat hur mycket som helst på detta också. Tala om att bokstavligen suga musten ur mig! 

Vi gick och la oss vid åtta på kvällen och vi tänkte att vad skönt nu ska vi få sova, men så blev det INTE. Stella fick ett jättejobbigt anfall och skrek hysteriskt utan att vi kunde trösta henne i kanske 1 timme och när hon sen somnade av utmattning vaknade hon och skrek igen 1 timme senare. 

Det blev ett till samtal till akuten och efter att ha lugnats lite och använd vissa tips vi fått från läkaren så somnade Stella. Likaså vi! 

Nu sitter jag på min uteplats och tänker tillbaka på de senaste dygnen! De var tuffa. Men nu tittar vi framåt ... 

Hej Sverige!